idalindahls

Ack högaste himmel och fallande jord
det kostar på en yngling att leva här på jord
att leva här på jorden, det plågsamt vara må
att älska lilla vännen, den aldrig man kan få

Du talar visst väl, men du tänker inte så
för när jag vänder ryggen till, så ler du däråt
Om dagen i mitt arbete är du i mitt sinn

om natten när jag sover är du i min dröm
om morgon när jag vaknar, vem saknar jag då
jag saknar lilla vännen, den aldrig jag kan få

Dina rosenröda kinder, din sockersöta mun
har lagt på mitt hjärta en börda så tung
den bördan får jag bära och släpa för dig
så länge som bloden är varmer uti mig