idalindahls

Inte någon härlig dröm med rosa moln och allt det där men inte heller en mardröm.
Det känns bara liksom  inte verkligt.
Det känns som att snart kommer jag vakna upp och då kommer allt bli som vanligt.
Men just nu finns inget vanligt. Vanligt är borta. Vanligt var du och jag.
Nu måste jag ska ett nytt vanligt.

Du var den jag ringde när jag var ledsen. Vem ska jag ringa nu?
Vem ska jag vara med?
För vem av mina flickor med lyckliga förhållanden (unnar er verkligen detta tjejer tro inget annat!) ska jag berätta hur jag känner. Även om jag velat hade jag inte kunnat för jag vet inte själv hur jag känner.
Det känns inte som att det är jag som pratar. Det känns inte som att det är mitt liv vi pratar om.

Funderar på vad som ska bli mitt nästa steg.
Imorgon ska vi träffas. Ska bli skönt att reda upp en del och se hur vi ska ha det.
Hoppas vi kommer vara vänner. Säger som du, du är min bästa vän.
Jag kommer sakna dig och oss.